emelie.shootmagazine.se
2011-12-13 - 08:43:00 /
Vardag
Jag har bloggat på samma adress sedan 16 juni 2005 men nu blåser förändringens vinder (haha okej, jag skojar bara) men nu har jag iallafall bytt blogg och ni kommer hitta nya bloggen med massvis av uppdateringar på:
Vi ses där!
Kameralinnen!
2011-12-12 - 12:30:48 /
Vardag
Min fina vän Anna säljer ju dom snyggaste linnena på sin webshop och idag säljer hon dom populära kameralinnena för bara 199 kr! Jag köpte precis det gråa, så nu kan jag lägga det i min samling tillsammans med det svarta linnet och det vita med rosa kamera, love it!
Detta är en perfekt julklapp till alla fotointresserade tjejer, det är väldigt skön kvalité och lite oversize.
En annorlunda fotografering
2011-12-11 - 19:53:57 /
Porträtt
Canon EOS 5D mk II + Canon 50mm f.1,4 USM
@ 50mm, 1/200, ISO 200 & f.1,4.
Inte så ofta jag brukar fotografera 1700 tals kläder med en dansande modell men det var GRYMT kul! Charlotte som gjort kläderna är grymt duktig. Kände verkligen hur jag saknar plåtandet efter 1 månads ofrivilligt lov så på mitt jullov (23/12 - 9/1) tänker jag minsann fota mer! Visar fler bilder senare i veckan!
Inga ord behövs....
2011-12-11 - 09:34:38 /
Thailand 2011
Inga ord behövs....
Påväg till Clarion!
2011-12-11 - 09:14:38 /
Thailand 2011
(Mobilblogg) Jag och min fina rosa väska är påväg till Clarion för att hålla en fortsättningskurs för Canon!
Fräscha bilder
2011-12-10 - 21:35:12 /
Vardag
Canon EOS 5D mk II + Canon 100mm f.2,8 L IS USM macro
Det som tryter mest under vinterhalvåret tycker jag är inspirationen att ge sig ut och fota, speciellt när det dassigt väder och blir mörkt kl. 15. Snön är därför enormt uppskattad eftersom den lättar upp och ger fin kontrast och ljus.
Imorgon har jag en plåtning med en gammal kund som gör kläder och ska ta lite bilder imorgon, hon bor halva året i USA så det är därför vi plåtar nu, det är en rolig utmaning! Jag har inte fotat "på riktigt" på en månad så det ska bli riktigt kul, saknar det jättemycket men har ju inte haft tid alls senaste tiden.
Innan dess ska jag också ha en fortsättningskurs för Canon på Clarion, och jag avslutar dagen med julbord i gamla stan, högt tempo men efter en ledig dag är jag laddad!
Ledig lördag!
2011-12-10 - 12:09:07 /
Vardag
Inte ofta ni får två bilder på mig i rad, haha. Tror det är Malou som inspirerat mig att ta mer bilder på mig själv, tittar man i mitt arkiv (typ 2008) finns det knappt någon bild på mig, det är ju roligt att minnas hur man såg ut när man var ung ;-)
Idag känner jag mig stark och trygg och det syns också utåt, bra känsla inombords är det finaste man kan "ha på sig" tycker jag. Det är så mycket fokus på det ytliga och jag kan bli så spytrött på det ibland, nu ska jag åka till Vällingby helt själv och handla julklappar, för några år sedan var det otänkbart att åka iväg själv men nu tycker jag det ska bli riktigt mysigt! Vi hörs senare! ♥
Min "lediga" fredag
2011-12-09 - 16:37:44 /
Vardag
Jag skulle egentligen vara ledig idag, men det blev lite kringjobb med nya portalen, vi har också varit på Canon med ett lass tidningar och visat upp, Linn och Mirre på Canon tycker det är en färgglad och inspirerande tidning, roligt! Den har tydligen börjat komma ut i butiker nu så smått, är det någon som sett den?
Ikväll har vi julbord på kontoret så jag och Malou sitter och myser på vårt kontor med alla våra tusentals tidningar, hahaha. Vår gulliga praktikant Josefine hade lämnat 2 fina presenter till oss som jag ska visa också!
Jag hann iallafall med ett efterlängtat frisörbesök idag, lyxigt! Ha en fin helg ♥
Fotoportal är på G!
2011-12-09 - 10:24:23 /
Shoot magazine
"Samma bild" som omslaget fast som BTS, häftigt att vi lyckades ta exakt samtidigt. Roligt att se hur miljön runt omslaget såg ut, inte så classy ;-)
Nu är vi nära lansering av vår nya fotoportal Shootmagazine.se, spännande! Min blogg kommer flyttas i helgen och jag sitter och lägger upp artiklar och info på sidan nu, ni ska b.la få se 2 exklusiva filmer från omslagsplåtningen med Leo Gren!
Finaste ni!!!
2011-12-08 - 21:09:32 /
Vardag
Nu sitter jag och storgråter till era fina mail, jag är så glad att jag publicerade inlägget trots jag var rädd, jag är så stolt över er som mailat, ni är så modiga! Privat@emelieohlsson.se är adressen om fler vill skriva, sitter och svarar nu!
Min roll i grundskolan
2011-12-08 - 16:38:28 /
Från hjärtat
Jag i slutet av mellanstadiet och början på högstadiet. (1999 och 2000)
Ni som läser Shoot magazine kommer få läsa om en del av mitt liv som jag aldrig berättat för er, ni kommer få läsa om hur jag hade det i mellanstadiet och högstadiet och vad jag hade för roll bland mina klasskamrater.
För några dagar sedan cirkulerade en film om Jonah som satt och grät och berättade om hur mobbad han blev i skolan, filmen fick otrolig uppståndelse och jag blev själv väldigt berörd. Det visade sig att filmen var fake (vad jag hört, det vehöver inte stämma) men jag tycker ändå filmen gjorde ett bra syfte som uppmärksammade och berörde många andra mobbade runt om i världen.
Jag ville skriva detta inlägget eftersom många ser mig som en förebild och för att jag verkligen känner för er unga läsare som har det tufft i skolan just nu.
När jag flyttade från Helsingborg till Båstad så var jag 7 år, jag hade precis gått första terminen i ettan i Magnus Stenbockskolan när mamma bestämde sig för att flytta till min styvpappa Micke som bodde i Båstad.
Jag trivdes jättebra i Båstad till en början men det dröjde inte så länge förrän jag började bli retad av mina klasskamrater.
Mellanstadiet
Jag har alltid varit en väldigt framåt, utåtriktad och social tjej som tar för mig, inte är rädd för att göra bort mig eller bjuda på mig själv. Jag var sällan högljudd eller störde i klassen men pratade gärna med dom flesta vilket resulterade att jag oftast fick sitta längst bak i klassrummet, själv.
Jag minns inte hur det började när jag blev retad, men jag minns att mina klasskamrater redan i andra klass började gömma mina vantar och reta mig för min skånska. Eftersom jag är en stark tjej så kunde jag oftast ge svar på tal och visade sällan att jag var ledsen utan hängde med mina tjejkompisar som jag hade många i klassen.
När tiden gick började jag bli mobbad för min näsa, jag blev kallad för grisen och även i vuxen ålder är detta ett laddat ord för mig. Detta blev mer och mer intensivt ju äldre jag blev och tillsist så var det samtliga killar i klassen som alla mobbade mig öppet och hårt.
Dom gjorde öppna "Vem-man-vill-vara-ihop-med"-listor där jag alltid låg längst ner. Andra situationer som när jag blev hånskrattad åt på discon när jag ville dansa eller när killen jag var kär i eldade upp mitt inbjudningskort till ett kalas sitter kvar och gör ont ibland när jag tänker på mig som lilla Emelie som bara undrade vad hon gjorde för fel.
När vi campade med klassen så satt vi i ett stort tält allihopa och åt godis och killarna kastade sina äckliga och oönskade godisbitar till mig och sa "Dessa kan du få, Grisen!"
Vid ett tillfälle när jag blev HÅRT slagen på skolgården fick jag höra av min kvinnliga lärare "Är man med i leken får man leken tåla, du tigger om det!"
I högstadiet blev jag en mer ledsen och otrygg tjej, jag var arg på mobbarna som förstört min skolgång och jag var arg på lärarna som aldrig gjorde något. Min mamma var medveten om det mesta som hände och hade flera samtal med skolan, utan resultat. Mamma var väldigt gullig under denna perioden och förstod min rädsla att komma till högstadiet med mina stora glasögon och vi ordnade linser till mig, jag fick också fixat mina ögonbryn och kom till nya byggnaden med lite bättre självförtroende än tidigare, som att det skulle sitta i utsidan..
Men det var nu det riktiga helvetet började. Alla tjejer som tidigare varit sammansvetsade blev nu indelade i olika klasser och olika "lag". I högstadiet hade vi "Tuffa gänget" där jag absolut inte var inräknad. Samtliga av mina gamla tjejkompisar i mellanstadiet förutom Caroline och ett par till vände mig ryggen och började tillsammans med killarna att kalla mig grisen och var enormt elaka. Det skrevs taskiga saker på mitt skåp och vid ett tillfälle blev jag t.om nersparkad till marken och spottad på.
På Lunarstorm hamnade jag på listor av folk tjejerna hatade mest och det lades t.om upp bilder där dom hånade mig öppet. Det finns aldrig någon anledning att mobba någon, men jag blev utsatt helt oprovocerat som många andra. Jag hade varken annorlunda kläder eller fel attityd, förutom att jag bara var en framåt tjej som kunde prata för sig själv.
Jag fick en ny medvetenhet att jag var mycket mindre värd, och alltid när jag åkte till nya platser var jag rädd att dom nya personerna skulle få "reda på vem jag var", att jag var en "tönt".
Jag och min själsfrände Erika 2004 (som är ett år äldre men av andra klasskamrater också blev kallad för "Gris")
Gymnasiet
När jag skulle välja till gymnasiet var jag övertygad om att byta till en annan stad, jag hade nu börjat bli deprimerad under högstadiet och börjat klä mig i svarta kläder och hittade på flertalet elaka grejer med mig själv i min ilska och frustration.
Jag började på Sturegymnasiet i Halmstad där jag från en början var otroligt nervös, men blev välkomnad med en så enorm värme och kärlek att jag kunde slappna av och förstå att jag faktiskt var värd något trots allt.
Jag var väldigt rädd att mina nya klasskamrater skulle få veta att jag var "Grisen" eller "Tönten" och vid ett par tillfällen när jag stötte på mina gamla mobbare på tåget så grät jag av rädsla efteråt för jag var så rädd att dom skulle ge sig till känna för mina nya klasskamrater och tågvänner som då skulle sluta umgås med mig.
Det var i gymnasiet med mina nya vänner jag kunde utvecklas och släppa rädslan och frustrationen. Jag gick teater och fick utlopp för många känslor och tankar under perioden vi gjorde olika pjäser och uppsättningar. Mina lärare var helt fantastiska och jag kände mig för en gångs skull värd något.
Jag - idag.
När jag gått ut gymnasiet så kunde jag börja bearbeta min skoltid på ett nytt sätt, jag fick träffa underbara människor som fick mig att förstå att det var dessa människorna som hade problem, inte jag.
Jag har träffat dom flesta av mobbarna i vuxen ålder och det gör mig så ont att se när dom tittar åt ett annat håll och ignorerar mig (en av dom låtsades som jag inte fanns när han handlade av mig på ICA)
Idag tycker jag synd om dom och förstår att dom själva kanske inte hade det så lätt hemma. Jag känner också en enorm styrka och lite av en barnslig revanschlust att lyckas, att genomföra mina drömmar trots att dom försökte förstöra min skolgång.
Idag har jag kommit så långt att jag ser allt som en del av mitt bagage, det finns kvar och gör lite ont ibland, men för det mesta är det viktiga erfarenheter som jag kan använda i framtiden och som skapat mig till den Emelie jag är idag.
Jag har skrivit denna texten med hopp om att bara få hjälpa och stötta någon som går hem ledsen från skolan och undrar vad denna gör för fel. Är det någon som vill prata av sig så maila på privat@emelieohlsson.se, jag kanske inte kommer svara direkt, men jag kommer svara på alla mail. Kram ♥
För några dagar sedan cirkulerade en film om Jonah som satt och grät och berättade om hur mobbad han blev i skolan, filmen fick otrolig uppståndelse och jag blev själv väldigt berörd. Det visade sig att filmen var fake (vad jag hört, det vehöver inte stämma) men jag tycker ändå filmen gjorde ett bra syfte som uppmärksammade och berörde många andra mobbade runt om i världen.
Jag ville skriva detta inlägget eftersom många ser mig som en förebild och för att jag verkligen känner för er unga läsare som har det tufft i skolan just nu.
När jag flyttade från Helsingborg till Båstad så var jag 7 år, jag hade precis gått första terminen i ettan i Magnus Stenbockskolan när mamma bestämde sig för att flytta till min styvpappa Micke som bodde i Båstad.
Jag trivdes jättebra i Båstad till en början men det dröjde inte så länge förrän jag började bli retad av mina klasskamrater.
Mellanstadiet
Jag har alltid varit en väldigt framåt, utåtriktad och social tjej som tar för mig, inte är rädd för att göra bort mig eller bjuda på mig själv. Jag var sällan högljudd eller störde i klassen men pratade gärna med dom flesta vilket resulterade att jag oftast fick sitta längst bak i klassrummet, själv.
Jag minns inte hur det började när jag blev retad, men jag minns att mina klasskamrater redan i andra klass började gömma mina vantar och reta mig för min skånska. Eftersom jag är en stark tjej så kunde jag oftast ge svar på tal och visade sällan att jag var ledsen utan hängde med mina tjejkompisar som jag hade många i klassen.
När tiden gick började jag bli mobbad för min näsa, jag blev kallad för grisen och även i vuxen ålder är detta ett laddat ord för mig. Detta blev mer och mer intensivt ju äldre jag blev och tillsist så var det samtliga killar i klassen som alla mobbade mig öppet och hårt.
Dom gjorde öppna "Vem-man-vill-vara-ihop-med"-listor där jag alltid låg längst ner. Andra situationer som när jag blev hånskrattad åt på discon när jag ville dansa eller när killen jag var kär i eldade upp mitt inbjudningskort till ett kalas sitter kvar och gör ont ibland när jag tänker på mig som lilla Emelie som bara undrade vad hon gjorde för fel.
När vi campade med klassen så satt vi i ett stort tält allihopa och åt godis och killarna kastade sina äckliga och oönskade godisbitar till mig och sa "Dessa kan du få, Grisen!"
Vid ett tillfälle när jag blev HÅRT slagen på skolgården fick jag höra av min kvinnliga lärare "Är man med i leken får man leken tåla, du tigger om det!"
Jag i gymnasiet 2005
I högstadiet blev jag en mer ledsen och otrygg tjej, jag var arg på mobbarna som förstört min skolgång och jag var arg på lärarna som aldrig gjorde något. Min mamma var medveten om det mesta som hände och hade flera samtal med skolan, utan resultat. Mamma var väldigt gullig under denna perioden och förstod min rädsla att komma till högstadiet med mina stora glasögon och vi ordnade linser till mig, jag fick också fixat mina ögonbryn och kom till nya byggnaden med lite bättre självförtroende än tidigare, som att det skulle sitta i utsidan..
Men det var nu det riktiga helvetet började. Alla tjejer som tidigare varit sammansvetsade blev nu indelade i olika klasser och olika "lag". I högstadiet hade vi "Tuffa gänget" där jag absolut inte var inräknad. Samtliga av mina gamla tjejkompisar i mellanstadiet förutom Caroline och ett par till vände mig ryggen och började tillsammans med killarna att kalla mig grisen och var enormt elaka. Det skrevs taskiga saker på mitt skåp och vid ett tillfälle blev jag t.om nersparkad till marken och spottad på.
På Lunarstorm hamnade jag på listor av folk tjejerna hatade mest och det lades t.om upp bilder där dom hånade mig öppet. Det finns aldrig någon anledning att mobba någon, men jag blev utsatt helt oprovocerat som många andra. Jag hade varken annorlunda kläder eller fel attityd, förutom att jag bara var en framåt tjej som kunde prata för sig själv.
Jag fick en ny medvetenhet att jag var mycket mindre värd, och alltid när jag åkte till nya platser var jag rädd att dom nya personerna skulle få "reda på vem jag var", att jag var en "tönt".
Jag och min själsfrände Erika 2004 (som är ett år äldre men av andra klasskamrater också blev kallad för "Gris")
Gymnasiet
När jag skulle välja till gymnasiet var jag övertygad om att byta till en annan stad, jag hade nu börjat bli deprimerad under högstadiet och börjat klä mig i svarta kläder och hittade på flertalet elaka grejer med mig själv i min ilska och frustration.
Jag började på Sturegymnasiet i Halmstad där jag från en början var otroligt nervös, men blev välkomnad med en så enorm värme och kärlek att jag kunde slappna av och förstå att jag faktiskt var värd något trots allt.
Jag var väldigt rädd att mina nya klasskamrater skulle få veta att jag var "Grisen" eller "Tönten" och vid ett par tillfällen när jag stötte på mina gamla mobbare på tåget så grät jag av rädsla efteråt för jag var så rädd att dom skulle ge sig till känna för mina nya klasskamrater och tågvänner som då skulle sluta umgås med mig.
Det var i gymnasiet med mina nya vänner jag kunde utvecklas och släppa rädslan och frustrationen. Jag gick teater och fick utlopp för många känslor och tankar under perioden vi gjorde olika pjäser och uppsättningar. Mina lärare var helt fantastiska och jag kände mig för en gångs skull värd något.
Jag - idag.
När jag gått ut gymnasiet så kunde jag börja bearbeta min skoltid på ett nytt sätt, jag fick träffa underbara människor som fick mig att förstå att det var dessa människorna som hade problem, inte jag.
Jag har träffat dom flesta av mobbarna i vuxen ålder och det gör mig så ont att se när dom tittar åt ett annat håll och ignorerar mig (en av dom låtsades som jag inte fanns när han handlade av mig på ICA)
Idag tycker jag synd om dom och förstår att dom själva kanske inte hade det så lätt hemma. Jag känner också en enorm styrka och lite av en barnslig revanschlust att lyckas, att genomföra mina drömmar trots att dom försökte förstöra min skolgång.
Idag har jag kommit så långt att jag ser allt som en del av mitt bagage, det finns kvar och gör lite ont ibland, men för det mesta är det viktiga erfarenheter som jag kan använda i framtiden och som skapat mig till den Emelie jag är idag.
Jag har skrivit denna texten med hopp om att bara få hjälpa och stötta någon som går hem ledsen från skolan och undrar vad denna gör för fel. Är det någon som vill prata av sig så maila på privat@emelieohlsson.se, jag kanske inte kommer svara direkt, men jag kommer svara på alla mail. Kram ♥
All about the shoes
2011-12-08 - 14:54:25 /
Bröllop
Jag har blivit väldigt förtjust i riggade och lite spännande detaljbilder när jag fotograferar bröllopsförberedelser, kolla bara på dessa snygga skor som fina Rika hade, underbara!
Nu har jag lite mer än 2000 bilder att välja ut från, MÅNGA fina ♥
Presentkort - Julpaketet
2011-12-07 - 17:18:34 /
Webbkurser
Jag är så otroligt glad och tacksam att så många vill köpa mitt julpaket! Jag har fått så otroligt fin feedback och det är värt allt för mig, tack! ♥
Frågor och svar om paketet:
Jag vill ge bort paketet i julklapp men vill inte att den ska börja gälla från julafton, hur gör jag?
Maila mig på emelie@emelieohlsson.se med mottagarens namn och mailadress så får du ett fint presentkort + att kurstiden startar först på julafton :-)
När du köper kursen så skriver du in din egen mailadress för att genomföra köpet och jag ändrar därefter det manuellt så kursen står på mottagaren istället.
Vad ingår i kursen?
Förutom att du får 7 kurser i 1 finns det massvis med videos som också är nedladdningsbara, sammanfattningar och guider. Du får också kostnadsfri mailkonsultation med mig under hela kursperioden. Detta ingår inte i mina andra kurser.
Fin kommentar om kursen:
Jag måste tacka för en fantastisk kurs [...] Inspirationskursen gav mig otroligt mycket och nu känner jag att jag bara mer och mer vill starta eget och att jag försöker bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla lite varje dag.
Allt detta, tack vare dig. Om du ens visste lite hur mycket du gör för alla andra med dina kurser.
Tack Emelie. Verkligen!
KLICKA HÄR för att komma till Julpaketet, det kostar 499 kr och säljs bara i december i begränsat antal!
Vinnarna i utlottningen om 3 st. helårsprenumerationer är: Miwa O, Louise P och Jonas R. GRATTIS!
BILDBOMB - När tidningarna packades upp!
2011-12-07 - 16:59:08 /
Vardag
Det har varit en lång men rolig dag idag! Här är den i bilder:
Vi hade fått ca 4000 tidningar, he he...
Den bästa redaktionschefen i världen! ♥
Malous söta kompis Leila packar tidningar
Söta Rebecka och Emma var på kontoret och filmade det sista till personporträttet Rebecka gör om mig, ska bli spännande att se resultatet!
Nu ska jag snart ut och käka middag med Fredrik, Karin och Liam, mysigt!
Efter hemmajobb och redigeringar promenerade jag strax innan 10 dom drygt 2,5 km till kontoret!
Upptäckte 7 eleven där jag köpte 10 lussekatter och lunch, jag fick skriva en autograf till kassabiträdet också för att min tidning skulle säljas där, hahaha.
På kontoret möttes jag av glada Malou, hennes kompis Krister och vår praktikant Josefine som är lite suddig längst bort ;-)
Vi hade fått ca 4000 tidningar, he he...
Den bästa redaktionschefen i världen! ♥
Malous söta kompis Leila packar tidningar
Söta Rebecka och Emma var på kontoret och filmade det sista till personporträttet Rebecka gör om mig, ska bli spännande att se resultatet!
Nu ska jag snart ut och käka middag med Fredrik, Karin och Liam, mysigt!
Nu är den här!
2011-12-06 - 17:54:36 /
Vardag
Världens gulligaste pojkvän som facebookade lite av inledningen i tidningen :-) Min bästa lillasyster på dåvarande 11 bast har knäppt bilden i inledningen, hur coolt är inte det? Tyvärr kom inte det med i trycket men jag skickar lite offentlig kärlek och tacksamhet för hennes talang, älskar dig hjärtat!
Idag har jag hunnit med otroligt mycket och gjort många jobbiga saker som jag skjutit upp, jag har också varit på spinning som jag fick lite nykärlek för, ätit god lunch med min fästman, och det kanske viktigaste av allt: JAG HAR FÅTT HÅLLA I TIDNINGEN!!!!! Åh herregud vad vi skrek, det var helt sjukt, kändes som en film. Ska visa lite bilder imorgon i dagsljuset :-) Den är SÅ fin så jag dör lite. VÅR TIDNING. Helt overkligt.
Nu har jag varit hemma och svarat på en herrans massa mail och fått redigerat lite bilder, jag fick ett jätteglädjande mail från en tjej jag hade på anställningsintervju som min assistent i höstas. Jag har lagt det lite på hyllan tillsvidare för jag haft så otroligt mycket att göra (lite ironiskt kanske) Jag hade bestämt mig för denna tjejen men så var hon tvungen att tacka nej pga personliga skäl och jag blev lite ledsen eftersom det kändes så bra. Men nu har hon skrivit att hennes situation ändrats och hon kan jobba för mig, så om allt går vägen har jag en assistent snart, gud vad skönt det skulle vara, jag gillar verkligen henne så jag hoppas det blir så!
Nu har jag lovat min delägare till tidningen att jag INTE får jobba efter kl. 18 så nu avslutar jag detta och går ner och äter middag med mina favoritkillar, vi hörs imorgon! ♥
TACK för alla kommentarer och råd, ni är underbara! Jag ska trappa ner på mycket av det jag gör idag och dessutom ska jag bli bättre på att säga nej. Jag vet att detta är ett sätt för kroppen att säga ifrån och jag tar det på största allvar, men mycket handlar också om ens egen inställning, och den har räddat mig idag!
