Kaos i receptionen.





Sprickor i vårt hotellrum
Bilder: Jag

Jag skrev ett inlägg redan ett par timmar efter allt hände.
Jag var chockad, livrädd och ledsen. Jag kunde inte förstå hur det kunde hända mig, hur vår semesterdröm kunde skakas sönder så otroligt. Att jag kvällen innan skrivit "I love my life" i Rhodosblocket och konstaterade "imorgon ska jag sova ut ordentligt" för att vakna upp till att hela rummet skakar och golvet gungar. Det är svårt att förklara för dom som inte varit med om en jordbävning hur det var, att försöka förklara hur ett stort hus GUNGAR.
Jag och Pierre pratade mycket om det dagarna efteråt, men bestämde oss för att koncentrera oss på resan innan jag blev påkörd av bilen, jag kände att någon ville jävlas med mig, vemfan har sån otur egentligen?!

What doesn't kill you make you stronger, och så är det verkligen.
Jag har gått igenom mycket i mitt liv, det som hände på Rhodos var självklart traumatiskt och speciellt känslan att jag skulle dö när hela rummet skakade, men jag överlevde, jag överlevde tsunamin och jag har överlevt alla hjärnspöken och all min ångest.

Man klarar mer än man tror, och jag känner faktiskt mig glad idag, jag kan känna lycka och jag känna kärlek till livet, det går att resa sig efter många motgångar, det gör det faktiskt.

Massa kramar till er och tack för alla sms, kommentarer och mail jag fick efter jordbävningen, ni är fantastiska!