Pierre (fästman och sambo) är den som känner mig allra bäst och här kommer hans svar på frågorna ni ställde igår:

1. Vad är det bästa med Emelie ?
Det bästa med Emelie är att man alltid vet vart jag har henne.
Och jag tror hon känner likadant. Vi delar en väldigt stark kärlek och den andre vet alltid när den andre känner sig nere eller bara behöver prata.
Kort sagt är det bästa med Emelie att; hon gör mig glad när jag är ledsen, hon bryr sig om mig och vi kan se en lång framtid framför oss.

2. Jag undrar hur det är att leva med någon som brinner så för sitt jobb och därmed (tror jag) har svårt att koppla bort det och bara koppla av?
Det är roligt. Jag är själv fotointresserad förstås, annars hade det kanske varit värre :) Att hon brinner så för sitt jobb är givetvis en bidragande faktor till att hon hela tiden utvecklas, och det är roligt att vara med och dela den upplevelsen. Självfallet kan det stundvis vara jobbigt när man vill kolla på någon mysig film, och får höra "jag ska bara göra detta och det". Fast det är mest gulligt.

3. Hur uttalas Pierre?
Pjär - som jag i många sammanhang själv stavar mitt namn. För att underlätta :)

4.Hur många gånger har du egentligen blivit fotograferad av Emelie tro?
 Hmm..Varit med på bilder som hon tagit är givetvis hundratals gånger. Men egentligen tror jag bara att hon har fotat mig "intensivt" en endaste gång och det var på den tiden hon hade sin lilla kompaktkamera så det räknas kanske inte egentligen.
Jag är ganska skygg för den där kameran helt enkelt. Hade jag inte varit det så hade säkerligen bloggen svämmat över av en massa bilder på mig. För som ni alla vet tycker Emelie om att fota i alla väder och under alla klockslag.

5. Vad e ditt favorit godis?
Haha, ja det är frågan. Till fotboll är det chilinötter (fast vi skiljer kanske på snacks och godis?). Favoritgodiset är nog Marabou mjölkchoklad med apelsinkrokant då. Fast att ha en Pez-dispenser i fickan är aldrig fel heller.

6. Är Emelie lika roligt och glad som hon verkar?
Visst är hon det, kanske till och med ännu lite knasigare i vissa sammanhang. Det var väl därför jag fick upp ögonen för henne första gången.
Att ha glimten i ögat och kunna bjuda på sig själv är kanske en av de viktigare egenskaperna. Vi har gjort en massa tokiga saker tillsammans men även med sina vänner är Emelie en riktigt glädjespridare. Som ni förstår kan föstås även Emelie vara ledsen ibland.

7. Vad är Emelies absolut bästa egenskap? (Som får det att bränna till lite i magen, av kärlek såklart)
Det är inte lätt att välja ut just en sak. Men en sak som får det att bränna till lite i magen är hennes ständiga strävan efter att överraska mig med små vardagsgrejer.
Det är svårt att förklara men exempelvis för ett par veckor sedan skickade hon ett sms när jag var på jobbet, och där stod det; "Nu har jag köpt goda semlor vi kan äta ikväll. Och du fick en utan mandelmassa såklart". Det är just sånt jag menar, det där lilla extra. Hon känner mig så väl. Förstår ni överhuvudtaget vad jag menar med allt det här?

8. Vad är det första på morgonen resp. sista på kvällen Emelie brukar säga/göra? :)
När jag är ledig, så brukar Emelie komma och gosa med mig när jag sover och sedan fixa gott kaffe och någon god macka som hon överraskar mig med (ännu ett exempel där på fråga nr 7, haha).
När jag jobbar så är det första Emelie säger: "Kör försiktigt och ring en signal när du är framme".

På kvällen är det sista Emelie gör att ta av sig sina linser, för att sedan, en minut senare, vandra omkring i blindo och leta efter sina glasögon, samtidigt som hon säger "Varför kan jag aldrig lägga fram glasögonen innan jag tar av mig linserna?"

9. vad är det "knasigaste" Emelie gör?
Det knasigaste...Något knasigt är faktiskt att Emelie alltid lyckas bli av med alla sina strumpor utan att veta vart de har tagit vägen. Detta har pågått i flera år och ibland hittar vi någon ensam strumpa när vi storstädar, men oftast är de faktiskt spårlöst försvunna. Det är väl knasigt?

10. Hur träffades ni två?
Vi träffades på tåget mellan Ängelholm - Båstad - Halmstad, där vi båda gick på samma gymnasium. Jag hoppade på i Ängelholm medan Emelie hoppade på i Båstad.
När jag började ettan gick Emelie i tvåan, så småningom kom även vi nya "ettor" in i "pendlargänget" på tåget. Hur töntigt låter inte det? I alla fall så tyckte jag det vore en bra idé att lära känna Emelie bättre eftersom jag kände att jag tyckte om henne.
Men det var inte lätt i början, men efersom jag inte gav mig blev vi till sist riktigt nära vänner och vi kunde sitta och prata om allt och inget hela kvällar mitt i den iskalla vintern. Och sedan kände vi båda till sist att vi var som gjorda för varandra. Kort sagt; vi träffades på tåget.

---

Behöver jag säga att jag fick lite tårar i ögonen när jag läste hans svar?
Tack älskling!